Svåra ämnen blir lättare att tala om med rätt barnböcker i att utgå från. Läs ihop och våga möta barnens frågor om döden, sorg och saknad.
Prata med barnen om svåra ämnen – med hjälp av böcker!
Att vara människa innebär att drabbas av sorg ibland. Med barn kan det kännas svårt, men med rätt bok kan dörren öppnas till tankar och frågor.
Barn ställer gärna många frågor om hur allt i livet hänger ihop. Där ingår också döden. Ett ämne som kan vara svårt att hantera – men den svårigheten ligger nog främst hos oss vuxna.
Om något händer och barnet själv drabbas av sorg och förlust kan det vara skönt att ha berört ämnet innan. Ett bra sätt att börja hantera de här frågorna är att ha en bok att utgå från.
Och en bok kan också fungera som tröst när det sorgliga väl har hänt.
Undrar du HUR ni ska prata om sorg och saknad? Jag har samlat tips här.
Affisch går att skriva ut och användas vid till en eventuell krislåda för eventuella krissituationer inom skolan.
Kategori: Sorg, saknad, sorgbearbetning, efter döden
”I Mellanlandet handlar om pojken Albin som är sju år som bor i Visby på Gotland. Albin är ledsen och ensam då han nyligen har förlorat sin bästa vän och älskade syster i en bilolycka. Vägen tillbaka till livet är svårt och smärtsam, han drar sig undan allt och alla – men när han behöver det som mest dyker den lille vätten Knorp upp och hjälper honom genom sorgen, vätten hjälper Albin att sätta ord på sina känslor. Han hjälper honom inte direkt, utan hjälper honom att tänka ut ett sätt att hjälpa sig själv. Knorp tar även med sig Albin in i Mellanlandet, där skogen är grönare och skönare än alla andra skogar, där solen alltid lyser och där fåglarna sjunger om hopp och om frihet och det är där han kan komma närma sig sin döda syster.”
Trots de tunga ämnet är det ingen mörk bok utan en hoppfull bok med mycket kärlek. Här har Åsa Uddh verkligen lyckats skriva om STORA känslor för SMÅ och tillsammans med Silvy Strand det helt otroligt vackra, harmoniska, ljusa och detaljrika bilderna hjälper de till att lätta upp stämningen i boken.
Här kan du ta del av den fullständiga bokrecensionen av boken”I Mellanlandet”.
I väntan på julen är en julbok med fyra berättelser som kan läsa varje adventssöndag ända fram till julafton.
I denna högläsningsbok ryms mysiga berättelser för hela familjen där vi får läsa om pepparkaksbak, småtomtar som kommer fram om natten, levande julbockar och gammelfarmödrar som vill säga adjö.
Den tredje adventsberättelsen är en rörande berättelse om livet efter döden och mötet med Kära, Stillhet och Evighet.
Här kan du ta del av den fullständiga bokrecensionen av boken ”I väntan på julen”.
”Herr Muffin är ett marsvin som blivit gammalt och fått krämpor. Snart ska han dö, men först tänker han tillbaka på sitt liv och konstaterar att han är lyckligt lottad som har haft det så bra. Adjö, herr Muffin är både sorglig, fin och otäck på samma gång. Det här är en ärlig bok om döden, som skulle kunna handla om en människa lika väl som ett husdjur. Utan försköningar får vi veta att herr Muffin har ont och sedan får vi se honom ligga död med tassarna i vädret. Dödsannons och begravning följer.”
Adjö, Herr Muffin är Augustprisvinnare 2002.
Det här är en historia som berör och som lämpar sig att läsa i sammanband med att man någon när och kär. Det är en fin bok om döden som gör det lätt att greppa för de yngre barnen. Den är charmigt illustrerad och sorgsen på ett bra sätt. Den öppnade upp för samtal kring döden med barnen. Ett svårt ämne att tala om och svårt att veta vilken nivå barnen klarar av. Men detta har Adjö herr Muffin hjälpt till med.
”Ester var alltid mycket modig. Själv var jag liten och rädd. Denna tråkiga sommardag startade vi en firma som hette Begravningar AB. Vi skulle göra världens bästa begravningar och hjälpa alla stackars döda djur som låg på jorden. Esters jobb var att gräva. Jag skulle skriva dikter. Och Esters lillebror Putte skulle gråta.”
Varmt och lagom glatt om den oundvikliga döden. Alla små döda djur är alltså ingen lika tårdrypande historia som Adjö, herr Muffin. Den är snarare ganska lättsam, utan att på något sätt förlöjliga döden. I stället behandlas döden för vad den är: sorglig, visst, men också oundviklig. Djur dör (och det gör människor med) men det är en del av livet.
Kategori: Sorg, saknad, livet efter döden, sorgbearbetning
”Jag brukar vinka till en sten handlar om ett litet barn som förlorar sitt syskon.
Den handlar om de funderingar ett litet barn kan ha kring döden.
Det är också en berättelse om att livet går vidare, och att den som dör lever kvar hos oss på olika sätt.”
Jag brukar vinka till en sten är en finstämd, varm och klok berättelse för mindre barn om att mista ett syskon. Här finns ingen direkt dramatik, inte heller ett överflöd av ord, utan med enkel text och tydliga talande illustrationer förmedlas berättelsen. Hela boken andas, trots sitt tunga budskap, ett lugn. Inte ens det mest dramatiska blir för dramatiskt, t.ex. när lillebror flygs till sjukhuset med helikopter och läggs i respirator, eftersom illustratören förmedlar det klokt. Texten är enkel anpassad målgruppen, författaren, som själv arbetar som förskollärare, kan konsten att göra berättelsen värdig och fin med enkla medel. En viktig bok vars mjukhet gör den till något alldeles extra.
Martin Widmark skriver på sin webbsida att boken kom till med tanke på alla barn som vandrar. I det här fallet får vandringen ett lyckligt slut som visar på barns enorma, inneboende styrka. Adams och Sonias liv knyts ihop. De märker att ensamhet kan bli lite mindre ensam. Sorg kan bli lite lättare att leva med, även om du aldrig glömmer.
Illustrationerna är magiska! Det finns så mycket känsla i dem att de skulle kunna berätta för sig själva. De skildrar barnens energi och sorg, nyfikenheten och även svindlande vyer över soluppgångar och vidder. Ibland tar de upp stora delar av uppslaget, andra gånger tar texten överhand och för berättelsen framåt. Även texten är full av känslor och omtanke. Tillsammans bildar de en berättelse att sugas in i. Mycket fint.
Kategori: Efter döden, saknad, fantasy reality, spänning
”När Sasjas mamma dör bestämmer han sig för att följa efter henne till Dödens rike. Det blir en lång och vindlande resa genom ett land som på många sätt påminner om vårt, men som också är annorlunda. Sasja blir vän med den goda Trine Tvefot, den modiga Prinsessan av Sparta samt med den allvarliga Höder från Harpyrien – och alla tre vill de hjälpa honom att nå sitt mål. För Sasja är inte beredd att mista sin mamma. Han har kommit för att överlista Döden.”
Boken är skriven med ett sagolikt vackert språk där jag-perspektivet som används när Sasja på ett mycket förtroendeingivande sätt berättar historien för läsaren, rytmen och flödet i meningarna och hur en scen plötsligt avbryts av att karaktären återupplever och uttrycker sina känslor inför det som beskrivs. Som att allt lever och skimrar av magi, äpplena rodnar, löven dansar som tusentals gröna kjolar. Och allt har samma värde, en flugas död är värd att sörja, liksom en människas.
Här har författaren byggt upp Dödens rike i en medeltida omgivning med mantlar och slott. Det är Tvefotingarnas, Harpyrernas och Spartanernas märkliga land, ett land som är befolkat av talande djur – grisar, hundar och fåglar, med de mytologiskt klingande namnen hildiner, spartaner och harpyrer – som alla varit människor men fått sin rätta gestalt när Döden öppnat deras skal.
I boken slår författaren ett extra slag för barnen och för den fria leken utan pedagogiska pekpinnar, då barnens enda uppgift i dödens rike är att vara barn och leka men det förstår inte föräldrarna. På grund av börd, kön eller syskon rang tilldelas barnen roller de inte vill ha. Samtidigt som hon förmedlar ett genus tänk då vi bl.a. får läsa om den modiga prinsessan som är jätteduktig med sitt svärd.
Astrid och flickan i skogen är en fängslande och gripande bok som berör ämnet sorg och saknad då det handlar om sorgen efter att någon närstående dött och hur efterlevande barnet får klara sig själv när den ensamma vuxna sörjer.
Boken handlar om Astrid som har ganska mycket sorg i sitt liv eftersom hennes pappa och lillebror nyligen dött i en bilolycka. Astrids mamma ligger mest hemma i sängen och gråter så Astrid får klara sig själv.
Så under sommarlovet ska Astrid få åka till sin mormor Myran som bor på en ö som heter Gräsö. Där bor hon tillsammans med sin flickvän Majken.
Men sommarens på Gräsö blir inte alls som Astrid tänkt sig. för över hela ön ligger en tät och spöklik dimma och på väg till mormor Myran och Majken ser Astrid en flicka i skogen, en flicka med trasiga kläder och blod på sig.
Det är början på ett äventyr om ny vänskap, att försöka bli glad och lycklig igen och att hjälpa till när någon verkligen behöver hjälp.
Boken tar upp sorg, vänskap och att det är ok att vara kär i vem man vill!
Det är en poetisk bilderbok med vackra akvarellbilder där läsarna möter sorgebearbetning ur ett barns synvinkel. Texten är poetiskt skriven med korta textrader med djup och känsla.
”Boken tar läsaren med på en resa genom skogen. Men också genom sorgen. Genom att återvända till ögonblick och favoritplatser, som ut på ängen där fjärilar och bina bor, till kojan där de lekte tillsammans och gå igenom ormbunkarna som är som
en djungel. Under promenaden genom skogen och minnena får vi höra de personliga dialogerna, skämten och de allvarliga samtalen om döden samtidigt som vi lyssnar på fåglarnas sång, äter blåbär och kramas, på så sätt håller pojken kvar minnet av den han saknar.”
Här har jag skrivit en lista på böcker om döden, sorg, saknad, sjukdomar, det är boktips förskolebarn 0 – 3 år, förskoleklass 3 – 6 år, lågstadiet 6 – 9 år, mellanstadiet 9 – 12 år.