I skuggan av blå jungfrun av Anna- Karin Andersson
“Det är påsklov och Therese tittar ut över havet för att se om hon ser ön, Blå jungfrun som hon och hennes mamma ska vara på under påsklovet. Det är första gången som Therese ska vara på ön Blå Jungfrun, som ligger i Kalmarsund. Men inte för hennes mamma som ska återvända till ön för att fortsätta sitt arkeolog projekt. Therese är van att åka runt till olika platser för att hennes mamma ska kunna arbete med sina arkeologiska utgrävningar. Medan havets sata vågor stänker upp längst med båten, lyssnar Therese på hur kaptenen på båten som tar dom till ön berättar historien om fyrvaktarens dotter som dog på ön i ung ålder och spökar ute på ön och i huset de ska bo i. Enligt ryktena var det hennes egen far som tog livet av henne och vissa sägs ha sätt en skepnad i vit på den södra sidan av ön.
Therese blir helt fascinerad av historien, men hennes mamma bryr sig knappt. Hon har sitt siktet inställt på de stenålderslämningar som hittats på ön.
Redan samma dag som Therese och hennes mamma kommer till ön börjar konstiga saker att hända som kommer att förändra Therese liv.
När Therese kollat in stugan de ska bo i det närmaste två veckorna börjar hon undersöka ön och det är då hon finner ett gammalt halssmycket med en stor medaljong under en enbuske på stranden, den stora gröna stenen i smycket blänker i vårsolens sken.
Senare samma dag upplever hon ett slags syn, som om hon både drömmer och är vaken samtidigt, där hon förflyttas bakåt i tiden där hon ser och upplever saker ur en annan flickas perspektiv.
Vem är flickan som Therese ser? Och vad vill hon? Kan det ha med smycket att göra?
Några dagar senare kommer hennes vän Daniel till ön och tillsammans dras det in i ett spännande och mystiskt detektivarbete med bortglömda och gömda brev, mystiska steg och röster fast ingen finns där och flera oförklarliga upplevelser.”
Här har författaren Anna-Karin Andersson lyckats få till en så målande skildring av naturen på ön att det känns som om man vart på den mytomspunna granitklipps ön som ligger där ute i Kalmar sund och sägs vara platsen som häxorna reser till varje påsk.
Författaren har även lyckats skildrar känslorna mellan de båda huvudpersonerna och den starka vänskapen dem emellan. Mellan raderna får man som läsare återigen känna de där fjärilarna i magen när Therese upplever de första pirrande känslor som Therese börjar känna för Daniel.
Denna första bok i en blivande trilogi är en riktigt spännande spökhistoria som riktigt kryper in under skinnet på mig. Det är berättelser med historiska kopplingar och med övernaturliga inslag. Här har författaren lyckats med sina berättelser gripa tag i en som läsare att man emellanåt får kalla kårar längst med ryggraden.
Under tiden som hon och Daniel är i Västervik ska de få bo hos Daniels farmor som till på köpet bor i en av de nyrenoverade lägenheterna som tidigare tillhörde det gamla mentalsjukhuset.
Det har bara vart där något dygn då konstiga saker börjar hända. Tänk om spökhistorien som berättas om mentalsjukhuset är sann? Vem är sköterskan som ser ut att komma från en annan tid?
Therese tycks ha fått den sällsynta förmågan att få kontakt med den “andra sidan” där hon inte endast är mottaglig att se syner utan nu även börjar uppleva en mystiska dov ton av fiolspel som kommer ifrån kulvertarna som bara hon hör. Hänger det i så fall samman med allt som hände på Blå Jungfrun förra våren?”
Åter igen får vi träffa de två vännerna Therese och Daniel. Den här gången ska de tillbringa höstlovet i Västervik hos Daniels farmor då de har anmält sig till en skaparkurs för ungdomar för att ha något kul att göra på lovet. Denna kurs ska hållas i en av de många byggnader som en gång i tiden vart ett gammalt mentalsjukhus. Ingenting som Therese känner sig så road över då hela platsen ruvar på en historiskt skrämmande berättelse. Med vålnaderna från den tiden, de som aldrig har fått ro, vart har de tagit vägen? Sitter deras ångestskrik kvar mellan väggarna i husen?
