Det tunna svärdet av Frida Nilsson

“Jag ska göra det”, sa jag och strök henne över den fuktiga pannan. ”Jag ska räkna ut ett sätt att överlista Döden”

​”Båten färdades snabbt. En väldig massa åror förde den fram över vattnet. En sådan båt hade jag aldrig sett förut. Det kunde väl inte vara något annat än Dödens båt?
– Vänta! skrek jag. Ingen hörde eller såg mig. Årorna rullade genom vattnet, lika taktfast som visarna på en klocka.
– Du får inte åka! skrek jag. Men båten rörde sig allt längre ut mot det öppna havet. Roddarna stannade inte för någonting. Inte ens att jag drog efter andan och skrek från djupet av mig själv:
– Mamma!”
Sasja följer efter sin mamma till Dödens rike efter att hon har dött. Det visar sig bli en farlig, lång och vindlande resa genom ett land där ingen levande får vistas. Det är märkligt land befolkat av talande djur. Under sin färd genom Dödens rike  finner han tre vänner; den goda Trine Tvefot som är en gris, den modiga Prinsessan av Sparta som är en hund, samt med den allvarliga Höder som är en örn. Alla tre förenas i Sasjas uppgift och vill hjälpa honom att slutföra sitt uppdrag han har kommit dit för att slutföra. För Sasja är inte beredd att mista sin mamma, han har kommit för att överlista Döden. Det visar sig dock att Döden inte på något sätt är som Sasja (eller läsaren!) har föreställt sig, vilket försvårar och fördröjer hans planer. 
~ Boken är skriven med ett sagolikt vackert språk där jag-perspektivet som används när Sasja på ett mycket förtroendegivande sätt berättar historien för läsaren, rytmen och flödet i meningarna och hur en scen plötsligt avbryts av att karaktären återupplever och uttrycker sina känslor inför det som beskrivs. Som att allt lever och skimrar av magi, äpplena rodnar, löven dansar som tusentals gröna kjolar. Och allt har samma värde, en flugas död är värd att sörja, liksom en människas.
Döden är något som många vuxna helst vill slippa prata om med sina barn, så med denna bok gör författaren Frida Nilsson till något självklart. Och trots att hon kliver i redan upptrampade spår, såsom mästaren Astrid Lindgrens, gör hon det på sitt alldeles egna vis.
Här har författaren byggt upp Dödens rike i en medeltida omgivning med mantlar och slott. Det är Tvefotingarnas, Harpyrernas och Spartarernas märkliga land, ett land som är befolkat av talande djur – grisar, hundar och fåglar, med de mytologiskt klingande namnen hildiner, spartaner och harpyrer – som alla varit människor men fått sin rätta gestalt när Döden öppnat deras skal.
​I boken slår författaren ett extra slag för barnen och för den fria leken utan pedagogiska pekpinnar, då barnens enda uppgift i dödens rike är att vara barn och leka men det förstår inte föräldrarna. På grund av börd, kön eller syskonrang tilldelas barnen roller de inte vill ha. Samtidigt som hon förmedlar ett genus tänk då vi bl.a. får läsa om den modiga prinsessan som är jätteduktig med sitt svärd.

Även om boken rekommenderas för läs åldern är 6-9 år, så anser jag att boken passar bättre som högläsningsbok till 9-12 åringar p.g.a av bl.a. av tjockleken på boken, den massiva och ganska kompakta texten och att det är en bok som behandlar djupa och berörande ämnen som döden och sorg mm, samt att boken har endast ett fåtal illustrationer, även om det finns stämningsfulla och tidlösa illustrerade porträtt i svartvitt skapade av Alexander Janson så är det en bok som passar bättre till äldre barn-och unga.
I ett tidigare inlägg har jag recenserat Frida Nilssons omtalade boken “Ishavspirater”

Boktitel: Det tunna svärdet
Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Alexander Janson
Målgrupp: 9-12 år
Kategori: Fantasi reality, äventyr, spänning, döden, högläsning 
Bokförlag: Natur och Kultur
ISBN: 9789127150171
Köp boken på: Adlibris, Bokus

Dela gärna detta inlägg:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *