Torpet av Nina & Willem Källmodin

”Torpet” är den andra fristående delen efter ”Salen” som båda är andlöst spännande spökhistorier där dåtid och nutid möts i den blivande spöktrilogin “Spökbyn”.

”På jakt efter en bortsprungen hund hittar de tre vännerna Lo, Harry och Johanna ett bortglömt gammalt torp i närheten av den så kallade Prästklippan. Omgivningen runt Torpet har en mystiska och otäck stämning och känslan av obehag blir inte bättre när vännerna kommer ihåg den gamla sägnen som säger att en präst för många hundra år sedan dog där på ett fasansfullt sätt och därefter spökar runt Prästklippan och Torpet.

Men det är mer än den döda prästen som är skrämmande med torpet och området runt det, för där finns också en person som Harry fruktar mer än någon annan.

Det blir upptakten till ett gastkramande äventyr där det visar sig att inget i den gamla sägnen är som de trott och att ondskan och hotet finns närmare än vad de kunnat ana.”

Torpet är en gastkramande skräckfiktion som riktar sig till bokslukande mellanstadieläsare som vill ha mer nagelbitande läsning.

Det är ett bra flyt i berättelsen med ett målade språk som gör att berättelsen flyter på fint där vardagliga händelse blandas med spökhistorier från förr.

Förutom att det är en spökhistoria så är det en berättelse som speglar en fin vänskap mellan huvudpersonerna Lo, Harry och Johanna, samtidigt som barnen tampas med samma problem som många andra mellanstadiebarn gör, som klasskompisar som inte är schyssta, familjebekymmer och rädslan för att bli lämnad ensam och utanför.

Det jag även uppskattar med böckerna i Spöktrilogin är att en av barnen som heter Leo inte benämns med någon könstillhörighet, de är något som jag uppskattar och hoppas jag ser mer av i barn- och ungdomsböcker.

Det som är extra roligt med böckerna i denna spöktrilogi är att de är skapade av mor och son, Nina och Willem Källmodin som tillsammans har skrivit böckerna och blev andrapristagare i Bonnier Carlsen stora manustävling 2020 med boken ”Salen”.